Däremot trivs jag inte med det. Att vara över 45, kvinna och arbetslös är inte någon lätt situation. Arbetsmarknaden tycks betrakta en som körd. Idag är det ändå så att folk i gemen är betydligt yngre i sina åldrar än förra generationen, men det räknas uppenbarligen inte. Jag är fortfarande klar i huvudet, har lätt för att lära, har bra meriter och mycket erfarenhet. Inga småbarn heller. Borde vara den perfekta kandidaten kan man tycka.
Första knappa året gick rätt bra, jag kom på intervjuer och kände att jag hade stor chans att få ett jobb. I juni förra året blev jag sjuk i cancer och var sjukskriven t o m nov. När jag då satte igång att söka jobb igen var det helt dött. Knappt några svar på mina ansökningar och definitivt ingen som ringde och var intresserad. Dels berodde det väl på att det syntes i meritförteckningen att jag varit borta från arbete väldigt länge och dels berodde det säkert på vår kära ekonomiska kris.
Arbetsförmedlingen har jag aldrig haft någon som helst nytta av. De enda de ville var att jag skulle lämna in listor på sökta jobb, så många som möjligt. Vilket gjorde att kvantitet räknades mer än kvalitet. Var på några gruppmöten där de berättade självklarheter som alla visste samt upprepade dessa självklarheter gång på gång. Enbart för att kunna visa svart på vitt att de gjorde något för oss stackare.
I gruppen fanns två invandrarkvinnor som inte pratade så väldigt bra svenska. Man kan ju då tycka att dessa två skulle få extra hjälp och omsorg av handläggarna men icke. De fick också klara sig själva fast de inte hade några som helst möjligheter att söka jobb på egen hand.
Jag klandrar inte bara handläggarna, de får i dagsläget mycket lite resurser och tjänster dras in. Regeringen däremot borde satsa mer på AF och liknande för att se till att folk kommer i jobb, studier eller annan sysselsättning istället för att dra ner på resurserna och pengarna samt sänka ersättningar så de som har det jävligt får det ännu jävligare.
Efter att a-kassedagarna rinner ut hamnar man i något som heter Jobb- och utvecklingsgarantin. Det innebär att en utomstående part/företag har avtal med AF för att sätta folk i jobb. Jag var synnerligen skeptisk till detta. Särskilt när jag fick reda på genom nätet att KFG (som jag blev tilldelad att bli coachad av) skulle vara lika illa som AF.
Nåväl döm om min förvåning när jag väl anlände dit. De är helt suveräna. För första ggn på 1½ år känner jag nu stor tillförsikt och hopp! De har workshops för allt möjligt, stresshantering, CV, personligt brev, dolda jobb mm mm. Jag har fått massor med nya idéer och inspiration. Finns så många sätt att söka jobb på har jag insett nu. Handläggarna på KFG (Södertälje) är mycket inspirerande och uppmuntrande. Dessutom är det ju kul att träffa lite andra människor i samma sits och det är trevligt bara att sitta ner o fika där. De har även datorer, skrivare och kopiatorer för de som inte har de resurserna hemma.
Nu blev detta inlägg ganska långt så jag återkommer med påfyllning lite senare. Vill ju inte alldeles trötta ut er (fast det har jag säkert redan gjort hahaha).
Ner i tvättstugan....
Ha det gott, ni människor!
